Casper kom hem till oss
vid månadsskiftet maj/juni 2003. Den här
gången var även husse med för att hämta
vår nya familjemedlem.
Vi åkte på semester
i två veckor med "mormor och morfar"
(mina föräldrar alltså), med bil och
husvagn. Hobbe var också med förstås.
Vår resa gick upp genom norra Sverige, in i Norge,
upp till Nordkap och ner genom Norge igen. Sedan åkte
vi för att hämta upp Casper på vägen
hem.
Vi var och häsade på
Casper på vägen upp genom Sverige, och fick
då träffa alla syskonen också. Han
har två bröder och två systrar. Det
var också då vi definitivt bestämde
att det var just honom vi skulle ha. Hobbe fick inte
vara med då, utan han fick vänta i bilen.
Men när vi sedan skulle hämta honom så
fick Hobbe träffa Casper för första gången,
och även hans syskon. Det var bara en brorsa som
redan hade åkt till sitt nya hem, annars var alla
fortfarande kvar.
Hobbe har alltid varit jättesnäll
mot valpar, och små hundar överhuvudtaget.
Det var han även nu. Sedan verkade det vara helt
naturligt att en av dem skulle följa med oss hem.
Hobbe verkade inte tycka det var konstigt alls. När
vi kom hem upptäckte vi dock ganska snart vilken
liten ligist vi hade fått med oss hem, och att
Hobbe var alldeles för snäll mot honom...
Vi upptäckte också att
vi hade fått två hundar som är så
olika som dom kan bli när dom är av samma
ras, både till utseendet och framförallt
till sättet...
Det tog lång tid innan Hobbe
sade ifrån ordentligt åt Casper. Men det
gör han nu, fast bara när han verkligen behöver.
Det råder absolut ingen tvekan om att Casper vet
att Hobbe är den som bestämmer! Fast nu har
faktiskt Casper börjat att morra åt Hobbe
om han har ett ben eller grisöra eller något
sånt, det har han aldrig gjort tidigare.
När Casper hade parat sin andra
tik, här hemma, så rök grabbarna ihop
för första (och hittills enda) gången.
Hobbe var frustrerad och skulle rida på Casper,
som då blev förbannad. Förmodligen blev
då Hobbe så paff, så han försvarade
sig. Det rök lite päls, men sedan var det
över lika fort och allt var som vanligt igen. Jag
tror att båda grabbarna lärde sig något
av det, och Hobbe har nog fått en annan respekt
för lillebror också, så jag är
inte rädd för att det ska bli mera bråk...
Casper har definitivt blivit mattes
pojke, han är en riktig "mattegris".
Han ställer sig ofta på bakbenen och kramas,
och då helst med matte förstås. När
matte blir riktigt glad, när det går bra
i utställningsringen eller på agilityplanen
till exempel, så blir Casper så exalterad
så han hoppar upp i famnen på matte...!!
Folk tycker oftast att det är ganska kul att se
mattes "lilla" knähund!!
Hans balans är helt otrolig.
Han har själv lärt sig (med lite uppmuntran)
att sitta fint och när han ska kramas så
reser han sig oftast själv först och sedan
får man ta emot honom. Han kan också sitta
fint och sedan resa sig på bakbenen från
den positionen...!! Snacka om bakbensmuskler!!
Det är väldigt svårt
att beskriva Casper, han har en helt underbar personlighet.
Det känns som att han är en sådan hund
man bara får en gång, som alla brukar säga!
(Fast det är ju Hobbe också förstås!!!)
Vad man kan säga är väl att Casper är
en riktig clown! Vi brukar säga att han är
så mycket av allting. Han är så vild
och aktiv och ändå väldigt lugn och
trygg. Hur nu det går ihop sig...
När vi är ute så
är det full fart hela tiden. Han kan inte gå,
utan det är trav eller galopp som gäller.
Det är inte alls svårt att få honom
att "gå i taket". När man tränar
så får man berömma med måtta
om han ska behålla alla fyra tassarna på
jorden!! Samtidigt är han väldigt lätt
att ha med sig hem till andra eller på stan, eller
var som helst. Han bara lägger sig, gärna
under ett bord, och där ligger han sedan...
Hemma ligger han gärna under
soffbordet, med huvudet på våra fötter!
När han inte står på huvudet och slår
kullerbyttor i soffan eller i sängen!! Hans favoritsovplats
som liten var ett hörn i sovrummet där han
knappt får plats nu, men han ligger där fortfarande
ibland! Annars sover han i Bia-bädden eller i soffan.
När matte sitter framför
datorn (det har blivit en del för att få
ut den här sidan till exempel), så brukar
Casper ligga bredvid i Bia-bädden, oftast ihoprullad
som en boll. Och på andra sidan stolen ligger
Hobbe utsträckt och snarkar...
Casper är väldigt pratsam
också, han har alla möjliga och omöjliga
(!) läten för sig. Favoriten är hans
ylskällande. Han är så söt när
han "plutar med sin lilla pussmun" och "OOO-ar"
rakt upp i ansiktet på en!! Så brukar man
bli hälsad när man kommer hem! Han låter
ungefär likadant när han vaktar ute också,
när det kommer någon. Fast då är
det mycket grövre tongångar, så dom
som inte känner honom tycker säkert han låter
farlig. Men inne får Hobbe stå för
vaktandet.
Hobbe får också stå
för att bära saker i munnen när man kommer
hem. Casper försöker bara ta Hobbes leksak,
eller möjligtvis bära runt på mattes
sko en stund. Annars släpper han ganska snart leksaken
efter att ha snott den från Hobbe...
Casper var helvild som liten, och
hade jättesvårt att lyssna och koncentrera
sig. Han fick inte gå lös en period för
att han inte lyssnade utan bara sprang fram till andra
hundar. Det är jätteskönt att han växt
upp lite och lugnat ner sig, även om han fortfarande
är väldigt aktiv. Men nu är han jätteduktig
och väldig lyhörd när han är lös.
Däremot drar han fortfarande i kopplet mer eller
mindre i olika situationer, men matte säger att
det är för att han har så bråttom
här i världen! Och han lyssnar när jag
säger åt honom att lugna sig lite, så
jag ser det inte som något större problem
längre...
En av dom stora skillnaderna mellan
våra grabbar är att Casper fullkomligt älskar
vatten. Det är väl (numera) nästan enda
gången som det är i stort sett omöjligt
att få honom att lyda; när han har fått
korn på vatten!! Han är i och simmar innan
man hinner reagera. Och även om man hinner reagera,
och inte vill att han ska bada, så är det
oftast för sent i alla fall...
Han är också väldigt
varm av sig, och alltid törstig. Så är
man ute och går och kommer fram till en sjö
så blir han helt salig! Sedan om det är sommar
eller vinter har ingen betydelse...
Vår minsting har gått
väldigt bra på utställning, i alla fall
med våra mått mätt! (Vi har ju bara
Hobbe att jämföra med!) Han har fått
CK flera gånger, och även placerat sig i
Bästa hanhundklass! För övrigt har han
oftast placerat sig i sin klass, både som junior,
unghund och i Öppen klass...
Casper har alltid busat med Hobbe,
han hängde i pälsen på Hobbes bröst
redan som liten och gör det fortfarande...!! Men
det tog ett tag innan Hobbe började busa tillbaka.
Nu kan dom knappt sluta busa när dom kommer igång!
Dom är bästa vänner och brukar ligga
och kramas och pussa varandra i öronen. På
morgonen brukar Hobbe tvätta Casper i hela ansiktet
så han blir dyblöt!! Skillnaden på
senaste tiden är att Casper har börjat låta
och morra tillbaka åt Hobbe när dom busar,
vilket han aldrig gjort förut...
Casper har
också blivit mer och mer kompis med goldenkillen
Melwin!! Hobbe och Molle är ju bästisar, och
nu har även Casper och Melwin blivit det! Dom busar
jättebra ihop, och har dragkamp med både
boll i snöre och fotbollar...!!!
Vad gäller träning så
har Casper börjat tycka mer och mer om agility,
och börjat få upp farten han också.
Annars är viltspår en höjdare, det är
verkligen hans grej! Han är precis som Hobbe duktig
på apportering, och även han har nu apporterat
fågel!! Casper kan inte lika många konster
som Hobbe. Än så länge i alla fall...
Han kan sitta fint, dansa (inte på bakbenen dock!),
"high five" och vinka!
Han älskar drag, men har sån
fart så matte knappt hinner med! Han har klarat
Allmändraget och tränar nu vidare med arbetsproven...
Precis som Hobbe så äter
han sämre på sommaren, när det är
varmt. Han blir väldigt påverkad av värmen
i den meningen att han flåsar massor. Men det
behöver det inte vara speciellt varmt för
att han ska göra. Han är väldigt flåsig
överhuvudtaget. Däremot håller han igång
lika mycket även om det är varmt, fast han
måste dricka massor förstås!
Casper är nästan ännu
mera ointresserad av folk han inte känner, än
vad Hobbe är. Det är jätteskönt
när dom är lösa, att dom inte springer
fram till folk hur som helst. Man behöver bara
säga åt dom om man möter en annan hund.
Fast det är också olika, små hundar
är oftast ganska ointressanta...
En annan sak som är väldigt
kul är förstås Caspers valpar!
Det är helt underbart att se hur hans gener har
förts vidare, men det får du läsa mera
om på valpsidorna!! Särskilt kul är
det förstås att följa Sasha, som bor nära oss
och som verkligen är pappas dotter...!!
Nu blir det tyvärr inga fler
valpar efter Casper eftersom han har fått Demodex,
som även några av valparna i hans sista valpkull
fick. Visserligen är valparna friska nu och
Casper har bara haft en liten fläck på nosen
som försvann direkt, men jag ändå valt
att ta honom ur avel!! |